Escape 360 / Colombia

Colombia – Redo att upptäckas

Publicerat i resemagasinet Escape 360 #1 2013 © Anna Sandahl

Som en svart fläck på Sydamerikas karta har Colombia länge varit farlig mark för resenärer. Men inte längre. År 2014 har lugnet infunnit sig och ett av världens mest spännande länder öppnar sakta men säkert dörrarna för omvärlden. Och vyerna är häpnadsväckande. Vägen genom Colombia leder rakt in i folksjälen: salsa, kaffe, passion – och ett stänk av rom.

Morgonen börjar sent i hamnstaden Cartagena på Colombias norra kust. Genom smala gränder skyndar byggarbetare och fruktförsäljare likt flitiga myror. Doften av sött bröd sticker i näsan och från torget hörs Gamla stans gatumusiker stämma sina instrument utanför katedralen. På klocktornet visar urtavlan strax efter nio. Vi hade kunnat vara i Florens, om det inte vore för hettan. Men vi befinner oss mitt i en av Sydamerikas bäst bevarade kolonialstäder, en plats som redan vid första anblicken tar död på alla farhågor om Colombia som en krigshärjad farozon. I dag har den 40 år långa konflikten mellan colombianska myndigheter och den vänsterorienterade gerillan FARC börjat ebba ut. 2008 meddelades det både att FARCs talesperson Raúl Reyes mördats av colombiansk militär och att grundaren och den officiella ledaren Pedro Antonio Marín Marín dött av en hjärtattack. Samma år lyckades man dessutom rädda Ingrid Betancourt, presidentkandidaten som kidnappats av gerillan mitt under en pågående valkampanj sex år tidigare. Sedan dess har situationen blivit mycket lugnare. Alternativa makter opererar förvisso fortfarande i landet, men de är kraftigt försvagade och förvisade till den ogenomträngliga djungeln i rikets utkanter. Dit leder inga vägar och få skulle om de försökte lyckas ta sig dit. Om det sedan är befrielsen från gerillans strama grepp som ligger bakom alla leende ansikten i Colombia är omöjligt att säga. Men en sak är säker: här lever ett av världens mest ödmjuka folk.

Från de heta öknarna i norr till de lummiga kaffeplantagerna i svala Anderna är det enkelt att resa runt. Förstahandsvalet är inrikesflyg – landet är stort och biltrafiken lite väl magstark att ge sig ut i. Den vildvuxna landsbygden, under många år helt isolerad från storstädernas vibrerande puls, är en intensiv upplevelse i sig. Landskapet fullständigt sjuder av liv. Vart vi än kommer möts vi av en sprittande, genuin iver som bara finns hos dem som väntat i århundraden på att få möta nyfikna besökare. Mitt i landet ligger huvudstaden Bogotá.

Cityliv: Guldjakt i Bogotá
Colombias huvudstad är en dynamisk supernova högt upp i bergskedjan Cordillera Oriental. Med nästan tio miljoner invånare rymmer Bogotá alla tänkbara nyanser: det unga och kaxiga, det traditionella, det gatusmarta och det finkulturella. På stadens torg trängs mimare och jonglörer mellan uteserveringar och tidningsstånd. Bogotá är de välutbildade bohemernas lekplats, men med guldkant. Att vandra genom downtown är som att spatsera nedför gatan i en svartvit Woody Allen-film. När de spanska erövrarna nådde hit 1538 var området bebott av Muiscaindianer, ett chibcha-talande folk som ansåg sig härstamma från solen. Muiscastammens hövding, kung Bocatá, fick ge namn åt spanjorernas nya belägring. Och staden växte. Sedan 1950 har invånarantalet tjugodubblats och i dag är Bogotá utan tvivel en av Latinamerikas mest hippa destinationer. Det är också en av de ädlaste – i det centralcolombianska höglandet kring staden vaskas en stor del av världens guld fram. Det är dessa fyndigheter som än i dag får folk att viska om El Dorado, legenden om en stad av guld gömd någonstans i den sydamerikanska djungeln. Den som söker efter skatter här behöver inte leta länge.

På huvudgatan Avenida Jímenez ligger Emerald Trade Center, Colombias eget Wall Street för smaragdhandel. De skimrande skyltfönstren dignar av designsmycken i azurblått och djupgrönt. Det vore dumt att inte ta chansen att fynda här, stenarna som kommer från 3 000 år gamla gruvor i molnregnskogen norr om Bogotá har ord om sig att vara världens vackraste. Fler skatter finns på guldmuséet Museo Del Oro, en av landets absolut häftigaste upplevelser. På fem våningar visas nära 35 000 guldfynd, de flesta tillverkade före vår tideräkning. Utställningen är som en levande berättelse som ringlar genom dunkla rum med dov musik. De blänkande maskerna och förgyllda papegojafjädrarna omges av ett hemlighetsfullt skimmer. Det finns många ställen att bo på i Bogotá. De bästa hotellen ligger i det så kallade Zona T-området, medan restaurangerna ligger i Zona Gourmet. Säg ”Zona G” till vem som helst på gatan och de pekar ut vägen till Bogotás kulinariska högkvarter. Men hjärtat av staden är Plaza Bolívar, de tusentals duvornas och gräddvita palatsens torg. Kolonialkvarteren kring torget utgör Bogotás mest kända område, La Candelaria. Det är ett imponerande koncentrat av stans vackraste kyrkor och teatrar med poesi klottrad som kalligrafi i hörnen. Att besöka La Candelaria är att förlora sig i en charmig labyrint av prydliga stenbalkonger, franska bagerier och kaféer med sena söndagskonserter. När citylivet pulserar för snabbt är det bara att söka sig mot det lugnare strandlivet längs Karibiens kust.

Strandliv: Santa Marta och kusten
På en solvarm strand i det kvava Karibien sitter en man i stråhatt och öppnar gulgröna kokosnötter med vässad machete. Hans ärrade armar utför arbetet med van precision – nötterna spricker perfekt och blir till naturliga drinkar. Med flinka fingrar stoppar han sugrör i nötterna och lägger dem i en skottkärra fylld med is. ”Agua de coco, agua de coco!” ropar han som ett mässande mantra medan han pulsar fram i sanden med skottkärran. För dryga sju kronor släcker vi törsten med det kustborna kallar livets bästa vatten, en tacksam svalka i zenitvärmen.

Som det enda landet i Sydamerika med kust både mot Karibien och Stilla Havet erbjuder Colombia många vidsträckta stränder. Här dominerar en afro-karibisk kultur. Över kokospalmer och mangoträd ljuder vallenato, en kombination av inhemska staccato-rytmer och tyska dragspelsskalor. Men det gäller att välja rätt kust. Stillahavskusten är ganska smutsig. I stället löper det riktiga tropiska paradiset längs landets karibiska sida, och där finns allt du kan önska dig. Hett, fuktigt, fruktigt, förföriskt. Hit kommer sofistikerade stadsbor från inlandet för att släppa på slipsen och ha barfotapicknick i sanden. Fiskebåtarna som ligger och kluckar intill strandkanten tar gärna dyk- och snorkelfantaster ut på djupare vatten där korallrevens regnbågsskimrande undervattensfauna är av världsklass. Av den sedvanliga turistkommersen syns knappt någonting. Den har inte hunnit hit. Slumrande fiskebyar följer solens gång snarare än klockans och slingriga gator saknar både namn och nummer.

I dessa hästskoformade vikar ligger spanjorernas tidigaste bosättningar i Colombia, Cartagena de Indias och Santa Marta. I Cartagena ligger kontinentens största fort och en massiv stadsmur som ringlar fram som en tjock orm triggar fantasier om dåtida bataljer och piratattacker. Vi viker ihop kartan och flanerar i timmar bland de många hantverksbutikerna. Längs strandpromenaden säljs dessutom landets absolut bästa mojitos som kyler skönt i gommen. Smaken av iskall mynta gifter sig perfekt med silhuetterna av centrums moderna skyskrapor i bakgrunden. Inte oväntat har dessa sagolika vyer närt flera viktiga kulturprofiler, bland andra Colombias främste författare Gabriel García Márquez. Hans romaner om skeppsbrutna sjömän och svåra livsfrågor är internationella bästsäljare som blir perfekt semesterlektyr på resan.

Modernt storstadsliv: Medellín
När den snabba metron rullar in till hållplatsen Parque Berrío hörs en mjuk röst i tågets högtalare. Vi hälsas välkomna till stadens centrum och får veta att det härifrån är nära till flera intressanta sevärdheter. Bromsljud. De automatiska dörrarna öppnas, folk stiger av och försvinner i rask takt ut i ett böljande folkvimmel. Det är vardag i hjärtat av Medellín. Tempot är högt och luften tunn. I samma sekund som vi sätter foten på den dammiga trottoaren omkullkastas fördomarna om denna historiskt farliga plats. Medellín är ett av de tydligaste bevisen på Colombias utveckling från mörkt till exklusivt. Under 1970- och 1980-talet blev staden känd som ett nav för den internationella kokainhandeln. Den ökände knarkkungen Pablo Escobar och hans fruktade Medellínkartell gick från att vara ett nätverk av unga kokainkumpaner till att ekonomiskt kontrollera hela Colombia. De duperade de fattiga och mutade politikerna. Men envisa insatser från myndigheterna gav resultat. 1993 kunde Escobar gripas efter en dramatisk jakt över hustaken i stadens förort och skjutas till döds. I dag är allt över, och Medellín har genomgått en totalförvandling.

Denna slimmade storstad, helt byggd i tegel, är en modern metropol med trendiga barer och landets mest modemedvetna befolkning. ‘Los paisas’, som invånarna kallar sig, rusar nätt över stans broar i stilettklackar och pressvecksbyxor. Tvärsigenom kvarteren förbinder det moderna metrosystemet stans olika katedraler och universitet. Från stationen fortsätter turen upp mot en fantastisk utsikt i bergen med en linbana, den första i världen som tjänar som kollektivtrafik. Men Medellíns självklara oas är det välpolerade El Poblado en bit utanför centrum, med imponerande shoppingkvarter och förstklassiga restauranger. Dagens Medellín handlar just om sinnen; utsökt mat, konstnärligt komponerade cocktails och det senaste från Sydamerikas främsta kläddesigners. Stick näsan i vädret och kräv det bästa – det gör Medellínborna.

Kulturliv: Popayán och Puracé
Bortom Medellín väntar ett helt annat Colombia. I den djupa södern blåser vindar från det som var, långt innan européerna red in på höga hästar i jakten på guld. Få talar om dessa mystikens berg och dalar som döljer några av Colombias bästa hemligheter. Den mest avlägsna södern, Putumayo och Nariño, är fortfarande ett osäkert gränsland där regering och indiangrupper strider om marken. Norr om striderna döljer sig emellertid en av landets bästa överraskningar. Som en bländande vit porslinsstad reser sig Popayán ur ett kuperat vulkanlandskap. Kalkdammiga kolonialhus och klämtande kloster kantar de nedgångna kullerstensgatorna i stadens vita centrum. Atmosfären är nästan poetisk. Bara arkitekturen i sydspansk rokokostil är skäl nog att tillbringa en tid här.

Popayán är en intellektuell stad med många studenter där flera colombianska presidenter har börjat sin politiska bana. Krocken är uppenbar: här möter det allra tidigaste kulturarvet den visionära framåtanda som bara en universitetsstad kan frammana. Genom den tunna luften skär stora rovfåglar som om husen fortfarande vore skog. Bara ett stenkast från stadslivet breddar reviret i nationalparken Puracé, där kondorer kastar breda skuggor i karga raviner och trafikskyltarna varnar för vilda tapirer. Från Popayán ringlar en brant bergsväg upp på över 3 000 meters höjd, dit bara de mest nyfikna resenärerna söker sig. Längs sluttningarna ligger ett fåtal gårdar där jordbrukande familjer vallar magra kor i dimman. De bär vävda ponchos och den lätta rodnaden över kindbenen vittnar om det tunna syre som luften bjuder dem.

För den som vill ordnar hotellen i stan vandringsturer mellan Puracés bubblande heta källor och platsen där kondorerna utfordras varje lördag. Vi tar oss dit en tidig morgon för ett fantastiskt möte med en av världens största fågelarter. Ingen talar engelska, men det spelar ingen roll. De lokala guiderna är lika tysta som naturen som omger dem, när de visar vägen till de panoramavyer som ändå inte går att sätta ord på. Det råder en vildmarkslik stillhet som slår an något djupt inne i bröstet, och får varje besökare att tro att hon varit en andinsk bonde i ett tidigare liv.

Lantliv i mystiska San Augustín
Ytterligare några timmar söder om Popayán ligger flera colombianska byar som får en att tro att man rest tillbaka till förra sekelskiftet. Byar där hästhovar fortfarande trampar mot stenlagda gator och baskerprydda farbröder auktionerar ut boskap på torget. Så är det i San Augustín, ett litet samhälle några timmar söder om Popayán. San Augustín är det lantliga Colombia på riktigt, rakt av. Skoputsning och cubanska cigarrer är lika självklara inslag som rodeosadlarna på väggen utanför de lokala pubarna. Vi hade kunnat åka hit bara för att insupa den varma atmosfären och ägna dagarna åt sköna ridturer. Men det finns något annat som lockar här. Något som kastar en särskild mystik över San Augustín.

I mitten av 1700-talet grävde man fram några märkliga, meterhöga stenfigurer här. Figurerna var avbildningar av människor med sylvassa huggtänder, vissa målade i klara färger. Andra föreställde jaguarer och grodor med mänskliga drag. När man fortsatte gräva fann man otaliga gravar fyllda med lerkärl, verktyg och guldsmycken över ett flera kvadratkilometer stort område. Ingen kunde säga varifrån stenfigurerna kom. Snart visade det sig att de var över 5 000 år gamla – och långtifrån de enda. I dag har fler än 500 förcolombianska statyer grävts fram här vilket är den största samlingen religiösa monument i hela Sydamerika. Ändå vet man mycket lite om dem. Det finns inga uppgifter om civilisationen som lämnade dessa detaljerade stenstatyer efter sig, varifrån de kom eller hur länge de stannade, vilket bara bidrar till den magiska stämning som omger de arkeologiska fyndplatserna.

Morgondagens destination
Colombia är ett annorlunda äventyr. Visst gäller det att resa med vördnad i blicken – mer än varannan colombian lever i extrem fattigdom. Men det är ett land på väg, och det går fort. – Vi har allt som våra grannländer har, men vackrare. Snart kommer folk att upptäcka det, säger Doña Gloria, en stilig dam som vi möter på vår genomresa i södra Colombia. När situationen som rådde i landet för fem, tio år sedan äntligen lämnas åt historien blir det hela ganska enkelt. Colombia är förbluffande vackert och kommer troligen få ett stort internationellt genomslag som turistdestination de närmaste åren. Kanske har invånarna rätt, när de hävdar att den överhängande risken i Colombia i dag är den att man vill stanna kvar.

© Anna Sandahl

Annonser